måndag 8 februari 2010

Jackie Ferm

Jackie Ferm fascinerar mig på något märkligt sätt samtidigt som hon skrämmer mig. Det är härligt med frispråkiga och överärliga människor, men samtidigt utstrålar hon en nästan "galen" blick och ambivalens som är svår att placera, hon är så impulsiv och oberäknelig att man skulle ha svårt att lita på henne. Ändå får jag intrycket att hon verkar vara en väldigt varm person. Vid första anblicken känns som hon som en blåst bimbo, men med tanke på rävspelet och ärligheten under PH är det nog det sista hon är.

Efter allt jag läst om henne, sett hennes deltagande i PH och en riktigt bra intervju i Plaza Kvinna (tror jag?) så tycker jag att hon borde ta vara på sin erfarenhet av psykisk sjukdom och galenskap från sin tid på behandlingshem där hon omgavs av sjuka trots att hon inte var det själv och göra någonting konstruktivt med det. Det värmde lite i hjärtat när jag läste att hon startat en grupp där folks unika personligheter och lidanden ligger i fokus. Ett steg på vägen. Människor som vågar vara sig själva är härligt och befriande. Hon är en sån där person man skulle vilja skriva en bok om eller basera en viktig huvudkaraktär på, så mångfacetterad och svår att få grepp om.

På tal om Paradise Hotel hade jag en dröm om Rami. Han är så sjukt bossig att jag hade fått tuppjuck men han lämnade tydligen något undermedveten intryck på mig iaf, kanske hans intensiva ögon. Vad jag drömde kommer jag inte riktigt ihåg, men det var märkligt i alla fall...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar